lillkaas

Mamma häromdagen när jag satt och pillade mig i naveln, kom jag att tänka på en sak. En rolig påminnelse om något väldigt viktigt, nånting som fick mig att tänka på hur jag blev jag! Det är säkert svårt att föreställa sig att jag en gång var liten, hjälplös och helt beroende av nån annan, men det var jag. Och någon annan, det var du mamma. Det var du som visade mig min första fjäril och min första regnbåge. Du var med när jag tog mina alla första steg. Det var du som fick mig att le och skratta, och du vad där och hörde mina första ord "maa-mmaa"! Jag kommer ju alltid vara en del av dig eftersom du skapade mig. Du formade mitt ansikte med miljoner ömma kyssar. Du lärde mig alla viktiga grejer om världen och var jag hör hemma i den. När jag tittade och lyssnade på dig förstod jag vad som betyder nåt. Du delade med dig av allt som gör dig så speciell vänlighet, överseende, ärlighet, uthållighet, omtänksam, och alldeles särskilt tålamod. Du lärde mig också att även en riktig hemsk dag kan kännas bra om man har munnen full av mjölk och kakor. Vad jag menar mamma, är att du är den grund på vilket min personlighet vilar. Och jag vill bara tacka dig. Tack för att du fick mig att känna mig så varm, trygg och älskad, för att du gav mig allt jag behövde och ännu mer, så att jag kunde växa upp och nå mina mål och för att du kallade mig din "lilla ängel". Tack för att du alltid ställde upp och gav mig skjuts när som helst när jag behövde det. Tack för din hemlagade mat och för att du alltid fyllde min matsäck med så mycket kärlek och näring dag efter dag, år efter år! Och extra mycket tack mamma, för den förföriska doften av nybakade muffins! Tack för att du alltid lyfte upp mig när jag ville kramas eller se bättre, det var säkert inte så bra för din rygg, mamma. Tack för att du störtade till undersättning varje gång jag skrek: MAMMA!
Närhelst jag hamnade i knipa så fanns du där. Du visste alltid vad du skulle säga, eller inte säga, för att få mig att må bra. Med dina starka, ömma händer och lugna, kloka ord och massor av kärleksfulla kramar lagade du trasiga leksaker och trasiga hjärtan gång på gång. Tack, mamma! Tack för att du fick mig att inse mitt eget värde och sträcka på ryggen. Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt om jag bara ville och trodde på mig själv, lika mycket som du trodde på mig. Mamma, du kan inte ana vad det betyder att du alltid finns där och uppmuntrar mig att förverkliga mina drömmar. Du gav min självförtroende att möta all världens utmaningar med ett leende. Men mamma, hur underbart vi än har haft det så kan jag inte påstå allt bara var frid och fröjd. Visst vi bråkade så fjädrarna rök ibland. Och även om jag så småningom har jag lärt mig äta broccoli och svälja den läbbiga hostmedicinen så tror jag att jag någonsin kommer förlåta att du tvingade mig pussa min skäggiga faster! Men om jag tänkte efter så inser jag att jag är den som ska säga "förlåt". Som du minns var din glädjekälla inte alltid glad. Förlåt att jag gjorde dig ledsen ibland och orolig och för alla sömnlösa nätter. Förlåt för att jag geggade ner mig när jag hade finkläder och nya skor och för att jag frågade "Är vi framme snart, är vi framme snart?" Varje gång vi var ute och åkte. Förlåt om jag var envis, och att jag tjurade när du tvingade mig till skolan och inte lät mig skaffa en Musse Pigg tatuering eller pierca tungan. Jag är jätte ledsen för att jag ibland var en sån pest. Och jag har verkligen dåligt samvete för alla de gånger jag väckte dig klockan fem på min födelsedag, på julafton och alla andra gånger det var för spännande för att sova. Jag är jätteledsen för att du inte fick mer tid för dig själv. Bara några ögonblick att tänka och drömma. Nu inser jag vilken oerhörd uppoffring du gjorde för mig. Jag förstår att mina lekar ibland blev en belastning att du lät min aptit vara större än din. Varje gång du försökte ta igen dig så kom jag inrusande i rummet och ropade :"Mamma, jag är jätte hungrig!"
Allvarligt talat så skulle jag vara H E L T vilsen utan dig, mamma, och jag önskar bara att jag hade mer än ett liv för att betala tillbaka på den oändliga skuld jag har till dig. Du har visat mig en värld full av underverk och kärlek, du har visat mig vägen till ett rikt och meningsfullt liv, och du har gjort mig lyckligare än du nånsin kan föreställa dig. Jag vill att alla ska veta: MIN MAMMA ÄR DEN BÄSTA MAMMAN I HELA VÄRLDEN. För det är du. Tack mamma, min kära mamma!